Kallelse skulle kanske en del kalla det och i ett längre perspektiv kanske jag kan hålla med om det men för min del blev detta med att åka fyra månader till södra Frankrike tillsammans med Step Out mer som ett steg i både min kallelse att följa Jesus och min längtan att få del av andra kristna kulturer och traditioner. Den här gången lyckades jag passa in min bångstyriga vilja med det som verkade vara nästa steg i efterföljelsen av Jesus för mig och för mitt liv. Så jag gav mig iväg för att fylla på förrådet av erfarenheter och räknade kallt med att jag skulle komma till nytta så snart jag stigit av flygplanet. Naivt jag vet, men man har ofta så höga tankar om sig själv och inte förrän jag insåg att det var Gud som velat ha mig här kunde jag tänka om och öppna mitt sinne för att lyssna istället för att försöka göra.
Det tog ungefär två månader att lära känna människor i och kring församlingen så pass att jag kunde känna mig lite hemma. Dels är ju språket ett hinder för min del men även förtroende och pålitlighet tar tid att bygga upp. Ännu längre tid när man måste kämpa för att förstå varandra. Detta med att bygga Guds rike är precis likadant. Det är inget kortsiktigt arbete under fyra månader där man just lärt känna varandra när man plötsligt ska lämna. Utan det är ett evigt arbete som kräver att människor kommer och går. Som kräver att vi kommunicerar på språk och sätt som människor i vår omgivning kan förstå och som kräver att vi lyssnar mer uppåt än vi pratar utåt.
Jag har under tiden här i Frankrike bland annat arbetat med ett matprogram för behövande människor. Jag har stått i entrén till kyrkan och hälsat folk välkomna och tagit emot kölappar från dem som hämtar mat. Inget konstruktivt arbete direkt. Jag med min svenska hjärna tänkte ofta att jag hade kunnat göra så mycket annat nyttigt istället. En dag kom så en man fram till mig och tackade och sade att det var så roligt att jag alltid var glad och trevlig och plötsligt såg jag det stora i det lilla. Utan att jag ens märkt det eller för den del trodde att mitt enkla och betydelselösa arbete kunde göra någon som helst nytta så verkade Gud i ett enkelt leende som fick göra skillnad.
Det är verkligen ett annat rike som kommer i dagen när Gud får verka. Ett rike som vi pinsamt sällan känner igen eller räknar med.
Nu ska jag snart åka hem och slå följe med Guds rikes arbetare där jag lämnade för snart fyra månader sedan och förhoppningsvis har jag blivit lite mer känslig för det stora i det lilla. För oss trasigas behov av helande och för vikten av ett leende.
/Samuel Simonsson
Samuel är en av 26 StepOutare som befinner sig i något av EFK’s projekt just nu. I 4 månader är han i Nice, Frankrike och hjälper till i den baptistförsamling som EFK’s missionärer Sam och Boel Jubrandt leder.
Samuel
EFK UNG kontorets blogg 